chokladiis

'

Njo, jag är inte på HEJHEJHEJ, GLADGLADGLAD humör... har märkt det mer eller mindre från att andra kommenterar det, och att jag trivs bättre *konstigt nog* att ha hörlurarna i mina öron där det strömmar musik in i min kropp. Antagligen för att jag vet inte vad jag ska säga... jag vet inte längre vad jag orkar med att diskutera, jag som älskar diskutera, vet inte ens vad jag orkar prata om. Diskunionerna nu mer svarar jag "ok", "ja" eller något fjuttigt kort ord.

'

En bra vän till mig har sagt minst tusen gånger "Men Sofia, nu är du så där tyst igen. Det gör mig rädd(?), för jag tror att du är arg." Otroligt gulligt av han, men ack så sant. Talförmågan har försvunnit, jag pratar i ytterst sällsynta fall. Gillar lyssna på andra, för att hjälpa de, får mig att må bättre. Då känns det som om jag betyder något för någon. För en stund i alla fall...

'

Saken varför jag skriver detta, är för att det har hänt en del saker, jag behövde skriva av mig och det absoluta viktigaste, jag ville att folk (ni som läser) ska veta varför jag kan vara tyst, eller inte skickar glada gubbar eller så... just nu, pallar jag inte. Jag orkar inte, är helt slut. Låt energin och humöret komma ikapp mig, då kommer jag igen... tills dess, försök inte ställa så höga krav av mig, det räcker med skolan och annat jag måste ha krav på. Och jag ställer så höga krav på mig själv, att det räcker för en evighet.

'

Och nej, det var inte något sånt jag tänkte börja med... men om jag hinner imorgon så kommer det. Ta hand om er//S.♦