You just don't know it, but it's getting hard to say hello.
Mådde inte super när jag kom hem från skolan, så jag bestämde mig för att kolla på ett GA avsnitt, samtidigt som jag drack varm choklad (som mamma hade gjort) och åt macka.
'
Nu sitter jag här och pluggar SOoch lyssnar på musik. Funderar på att gå till aspis.....
'
Varför blev du så helt plötsligt? Var det de andra som gjorde så, eller blev jag helt plötsligt någon som du absolut inte tål? Jag förstår inte. Eller kan det vara....? Jag fattar ingenting, jag menar.... ja, bara lite av det som flyger runt i mitt huvud just nu... blö.//S.♦
JULLOV!
Julavslutningen var grym.
Fia och Elin sjöng jättebra!
Lärarnas paradier var roliga.
Killen i årskurs 5 eller 6 spelade väldigt bra på pianot.
Och en massa mer, som var så Enormt duktiga.
(Applåder till er, tusen gånger om)
'
Väl tillbaka i skolan, åt vi och sedan gick vi till klassrummet. Vi dansade, sjöng, lyssnade på julmusik, pratade, tog kort, skojade och hade det väldigt trevligt. Halv ett skulle vi börja kolla på filmen. Men den funkade inte, vi testade flera gånger. Jarmo var uppe i lärarrummet, så en annan lärare fick hjälpa till. Men det funkade inte då heller, så han satte i en annan film i datorn. Men vi orkade inte kolla på film, så vi typ gjorde samma saker som förut. Det var väldigt mysigt!
'
Efter ett tag kom Jarmo och gav oss våra betyg. Jag är faktiskt ganska nöjd med mina betyg.
'
Dock ångrar jag att jag inte vågade... jag menar, det..... blö. Pratade Han med mig, eller med någon annan när Han sa sådär? Jag vet faktiskt inte.
Vet Han eller Hans kompisar, eller skojade bara Hans kompis?
AJA, det är jullov nu. Skönt ska det bli. Dock var det -27° idag i Tännäs......//S.♦
Jag saknar dig, jag saknar dig, mer än jag vill tro.
Hade oförberett matte prov idag. Gick väll sisådär. Fick reda på att jag fick MVG på mitt engelska prov. Och sen så hände väll lite mer under dagen.... en del saker, som gjorde mig glad. Andra saker som gjorde mig arg och besviken.
Den verkar i alla fall som att jag inte kommer få några IG till julen (har fått reda på en massa mer betyg också). Det gör mig glad :-D .
'
Jag ligger bara här i soffan, och tar det lugnt. Skriver med några människor, dricker vatten och lyssnar på musik.
Kom ihåg ett minne i morse, från ingenstans. Det var från när jag var.... 6 år? 7 år? någonting sådant. Jag hade bakat med en kompis till familjen. Hon har/hade trummor, det var en av anledningarna till att jag älskade vara där.
Så när brödet var inne i ugnen, frågade jag om jag fick spela på trummorna, och det fick jag. Jag satt där, och var lycklig. Musiken har alltid stått nära mig, musiken har alltid varit en del av vem jag är.
'
Nu fick ni veta lite mer om mig... //S.♦
I detta mörker, lyser Ni upp mina dagar.
Du kommer upp hela tiden. Hur jag än försöker. Jag vill inte.... eller jo, på något sätt vill jag tänka på Dig. Det är bara lite jobbigt ibland, när fel tankar kommer upp. Men å andra sidan, så känns det oftast ganska säkert att tänka på Dig, känner mig på något sätt ganska tryggt. När inte fel tankar kommer upp om Dig, mår jag ganska bra av det. Jag blir oftast väldigt glad bara tanken på Dig.
När Vi pratar, blir jag glad. När Du frågar mig saker, blir jag glad.
Men....
'
Vi i skolkören skulle träffas i kyrkan halv åtta, på morgonen. (På måndag ska vi träffas halv SJU!) Vi gick igenom allt, sen lussade vi för de som jobbar i kyrkan :) . Trevligt trevligt. Efter det fick vi fika. Emelie, Lovisa, Marre och jag hade väldigt kul.
'
Vi gick sedan tillbaka till skolan, där vi efter lämnat allt, hade biologi/kemi. Först gjorde vi kemiförhör, sen disikera vi/Marcus en tjur/kor njure. Jag vågade känna på njuren den här gången också :D . Vi hade sedan en lång håltimme, där jag började skissa Barney - en amerikansk figur (min stora kärlek). Sedan åt vi, och på engelskan började vi kolla på film. Matten gick väll helt okej, och slöjden gick ganska bra.
'
Träffade Linnéa efter skolan. Behövdes verkligen. Har saknat lilla filuren! Vi prata, gick runt, var hemma hos mig, tog kort och en massa sånt. //S.♦
innan engelskan
Dansa loss nyss i korridoren, vilket var väldigt kul. :-)
Skämde jag ut mig? Nej, det tycker jag inte att jag gjorde, jag tyckte bara att det var kul.
Man skämmer inte ut sig, om man själv inte tycker att man har skämt ut sig.
'
Puss//S.♦
Någon mer än jag som tycker året har gått fort?
Idag är det första november, helt otroligt hur snabbt året har gått.
I januari började jag andra terminen på sjuan, januari blev februari... När det blev sportlov i februari, det var då allt började rusa iväg. Sportlov blev snart påsklov, som sedan blev alla smålov.
Innan jag visste ordet av det, så blev det skolavslutning och första året med den nya super goa klassen var tyvärr slut.
'
Sommarlovet bara sprang iväg, nåja, i början kändes det hur långt som helst (vilket är ovanligt). Fast mamma tror det var för att vi alltid brukar åka bort i början av sommaren, så i år när vi var hemma, blev det långt. Sen så träffade jag mina kompisar, badade, och hade kul, vi åkte till Irland, min gudmor och hennes son var här och hälsade på, hängde på stan när det var medeltidsdagarna (och massvis med mer gånger)... ja, jag hann med ganska mycket. Men när det var bara någon dag kvar på lovet, kändes det som om jag inte hade hunnit med något.
'
18/8 började skolan igen, andra året på högstadiet. Första gången vi får "riktiga" betyg, lite nervöst inför det. Men annars var det roligt att träffa alla igen. Jag var inte ett dugg orolig för att det skulle bli ett tråkigt/uselt år i skolan, för i 8c har vi aldrig tråkigt. :-)
Aja, september började smyga sig fram och hösten likaså. I oktober hade alla löv fallit av träden, gräset hade mörknat och det blev kallare och kallare ju längre in i månaden man kom.
'
Nu, 1/11, kan jag knappt tro att året snart är slut. Känns som om det var nyss som Marre och jag satt i hennes vardagsrum och pratade om allt, och kunde inte riktigt tänka på att det var 2010, det var ju bara någon timme innan det som 2009 hade lidit mot sitt slut. Som varje nyår, råkar man säga året innan, som en gammal vana.
'
Tiden rinner bara iväg, hela tiden, och det finns inget vi kan göra för att stoppa den. Och vid denna underbara högtid som snart är här (54 dagar, tror jag Lovisa sa), så går den bara ännu fortare.
Idag är det även 22 dagar kvar tills jag fyller år, jag har snart levt i hela 14 år.
Lite bilder från året, fick datorn i september, så jag har bara bilder från det som fanns tidigare på bloggen och de bilder jag tagit sen dess (mest med webbkameran), så de blev de här:
'
mer bilder kanske kommer senare. Oj, nu har jag skrivit på det här inlägget i typ 1 timme om inte mer! Haha //S.♦
If I could chose who I felt something for, it wouldn't be him.
Why now? Why here? And why you?
We would never work out. It would just end badly.
I know 'cause I've been down this road before, I have already done this.
Well, you didn't like me the way I liked you... so I can say that nothing has really changed.
'
Jag låter musiken strömma högt ur mina hörlurar.
Känner mig liten.
Jag försöker kämpa emot så gått det går... men det funkar inte lika bra som jag hoppats.
Jag vill inte svika min vän, vilket det känns som jag gör... även fast jag vet att jag inte kan hjälpa det.
'
Så Snälla, jag ber dig, bli inte ledsen, bli inte arg. Snälla. Jag känner inte så jag känner med flit. Jag älskar dig vännen! //S.♦
Jag kommer vara avis, ett bra tag, för vet du? Jag kommer alltid älska dig, oavsett vad.
Ja, klart jag saknar dig. Nej, det är inte som förut, men ååh, så jag önskar att det blev Vår tur någon gång, att vi fick det rätt. Bara en gång... någon gång kanske, då kanske, vi får till det. Tappa inte hoppet baby!
'
Hej, idag har jag gjort en massa... nej, det har jag inte, eller jo...
Orkar hur som helst inte skriva något... vi tog fotto idag.... blö. Sen hände en massa... och vi tog körfotto (det andra var klass). Jag gillar att gunga, btw.... //S.♦
Sometimes I just wanna be alone. But I don't like it, because my mind will always catch up with me.
Ibland blir det sådär komplicerat, så man har svårt att reda ut allt. Sånt som är jobbigt att ta sig igenom. Sådant man helst vill gömma sig undan, och vänta på att en soligare dag kommer. Dock vet nog alla, att så är det inte. Man kan inte gömma sig undan problemen. Det funkar tyvärr inte så. "Man får ta tjuren vid hornen", dvs att man får ta tag i sina problem.
'
Njo, jag är inte på HEJHEJHEJ, GLADGLADGLAD humör... har märkt det mer eller mindre från att andra kommenterar det, och att jag trivs bättre *konstigt nog* att ha hörlurarna i mina öron där det strömmar musik in i min kropp. Antagligen för att jag vet inte vad jag ska säga... jag vet inte längre vad jag orkar med att diskutera, jag som älskar diskutera, vet inte ens vad jag orkar prata om. Diskunionerna nu mer svarar jag "ok", "ja" eller något fjuttigt kort ord.
'
En bra vän till mig har sagt minst tusen gånger "Men Sofia, nu är du så där tyst igen. Det gör mig rädd(?), för jag tror att du är arg." Otroligt gulligt av han, men ack så sant. Talförmågan har försvunnit, jag pratar i ytterst sällsynta fall. Gillar lyssna på andra, för att hjälpa de, får mig att må bättre. Då känns det som om jag betyder något för någon. För en stund i alla fall...
'
Saken varför jag skriver detta, är för att det har hänt en del saker, jag behövde skriva av mig och det absoluta viktigaste, jag ville att folk (ni som läser) ska veta varför jag kan vara tyst, eller inte skickar glada gubbar eller så... just nu, pallar jag inte. Jag orkar inte, är helt slut. Låt energin och humöret komma ikapp mig, då kommer jag igen... tills dess, försök inte ställa så höga krav av mig, det räcker med skolan och annat jag måste ha krav på. Och jag ställer så höga krav på mig själv, att det räcker för en evighet.
'
Och nej, det var inte något sånt jag tänkte börja med... men om jag hinner imorgon så kommer det. Ta hand om er//S.♦
10.58 - Stolt? Klart jag är!
Hejsan!
Jag är jättestolt över mig själv! Jag (som har skit dålig kondition) sprang på 10.58, fem varv runt sture vallen! Förra året, första gången fick jag 15,22 tror jag och andra något med 12. Så, det har förbättrats, vilket känns underbart. Tvingade mig själv att jogga hela vägen förutom i slutet då jag sprang med alla krafter jag hade kvar, dock känns det som om jag kunde ha gett lite till. Inte bra!
'
Nog snack om det, på svenskan hade Marcus och jag redovisning om varandras sommar... gick bra, tror jag.
'
Funderar på att börja med en sak här, berättar inte än vad, men jag tror nog jag ska göra det. Känns som om det kan behövas, inte för bara ens skull, utan för fleras skull. Tänker på det lite till, men om det blir så börjar jag nog imorgon, eller senare ikväll. Puss//S.♦
Why do it the easy way?
Om någon bara kunde säga vilken väg man skulle ta, om man skulle svänga/gå rakt /backa. Om någon kunde ta mig i handen och leda mig dit jag ska, så skulle allt vara så mycket lättare. Men nej, så är det inte. Det är inte meningen att det ska vara lätt. För varför ska man ta den lätta vägen, när man kan ta den svåra?
Jag saknar några så enormt. Ibland önska jag att det fanns en tidsmaskin, så inget av detta skulle ha hänt...//S.♦
Jag saknar några så enormt. Ibland önska jag att det fanns en tidsmaskin, så inget av detta skulle ha hänt...//S.♦
Vad får dig att må bra? :-)
Jag vet inte hur mycket jag kommer blogga under den närmsta tiden fram över, finns en rad olika andledningar.
1. mina kusiner är här i den lilla staden, och jag vill gärna spendera tid med de.
2. jag saknar min syster vääääääääldigt mycket.
3. mår inte så bra, har hänt en massa skit och jag är trött på det hela, irriterad och ja.. ni fattar.
Osv.
Så vi får väll se, om det blir supermycket bloggning, eller jätte liiiiiiiiiiite bloggning. Beror väll på hur allt utspelar sig.
Ibland känns det som om man lever i en film, först är det jättebra som det där aldra romantiska/roligaste/häftigaste i filmen. Sen poff, så blir det skit, som i det mest sorligaste/tråkigaste/ocoolaste i en film. Man vet aldrig vad som händer sen, man kanske blir överkörd, eller får en kille/tjej, eller får det dära drömjobbet, eller får det man önskar mest/minst. Något som gör en lycklig eller ledsen, kan bara komma en dag... lev livet, varje år, månad, vecka och dag, varje timme, minut, sekund och hundradel.
För vet du vad? Det är de där små detaljerna som i slutändan gills. Att komma till målet är inte det viktigaste, det är den långa vägen dit som är speciell, som det händer grejer på. Så ta vara på allt, och all tid du har. För det är jättemånga som inte får den tiden, där tiden runnit ut.
Jag vill hjälpa till att få det bättre, kanske ge en slant till fattigdom/forskning, kanske vara extra snäll, ni fattar. För det är det som får mig att må bra. Att kunna hjälpa andra, på vilket sätt som helst.
Vad får DIG att må bra? (: Puss//S.♦
Morfar, låtsas morfar, julen...
Alla kommer med sina "morfar du betydde så mycket för mig, han visade mig vem jag skulle vara" osv. Sen jag, som aldrig har fått träffa min riktiga morfar- då han dog när mamma var liten- känner: "jaha... om det är ens morfar som ska göra det.. så vet inte jag vem jag är." Allt jag fått höra, är underbara saker om han. Hur mycket han älskade hästar, vad han brukade göra osv.
'
Jag skulle seriöst, göra vad som helst för att få träffa han. För att lära känna han. Jag skulle ge mitt liv åt han! För jag vet hur mycket han betydde för mamma.
'
Jag hade ingen aning, att ens morfar kunde betyda så mycket. Jag önskar att min hade stannat kvar, så jag fått veta hur det var. Lärde halvt känna min låtsas morfar, men julen -03, eller -04. Den julen var en av de värsta. Har vart med om lika hemska. Ibland undrar jag om julen verkligen är värd att fira... jag bryr mig inte om jag får något eller inte. För det jag verkligen vill ha, är nära och kära hos mig... but sometimes, they leave. Själv, tycker jag att det är tanken som räknas.
'
Oj, vad jag har bytt samtalsämne! Från morfar, till låtsas morfar, till julen...Nu ska jag gå.. och lägga mig i soffan och sova/kolla på tv. Det är försent för att vara uppe :3. Hihi. PUSS//Sofia.♦
