Morfar, låtsas morfar, julen...
Alla kommer med sina "morfar du betydde så mycket för mig, han visade mig vem jag skulle vara" osv. Sen jag, som aldrig har fått träffa min riktiga morfar- då han dog när mamma var liten- känner: "jaha... om det är ens morfar som ska göra det.. så vet inte jag vem jag är." Allt jag fått höra, är underbara saker om han. Hur mycket han älskade hästar, vad han brukade göra osv.
'
Jag skulle seriöst, göra vad som helst för att få träffa han. För att lära känna han. Jag skulle ge mitt liv åt han! För jag vet hur mycket han betydde för mamma.
'
Jag hade ingen aning, att ens morfar kunde betyda så mycket. Jag önskar att min hade stannat kvar, så jag fått veta hur det var. Lärde halvt känna min låtsas morfar, men julen -03, eller -04. Den julen var en av de värsta. Har vart med om lika hemska. Ibland undrar jag om julen verkligen är värd att fira... jag bryr mig inte om jag får något eller inte. För det jag verkligen vill ha, är nära och kära hos mig... but sometimes, they leave. Själv, tycker jag att det är tanken som räknas.
'
Oj, vad jag har bytt samtalsämne! Från morfar, till låtsas morfar, till julen...Nu ska jag gå.. och lägga mig i soffan och sova/kolla på tv. Det är försent för att vara uppe :3. Hihi. PUSS//Sofia.♦
Kommentarer
Trackback
